jag tänker på det ofta. ska vi bara fortsätta som ingenting? låtsas att det inte har hänt. allt som hände oss och som förstörde så hilma mycket ska vi bara strunta i? eftersom att ingen annan förtår mer än du så känns det kanske bäst att vi bara ignorerar vår barndom och blickar framåt. jag är lycklig att jag har dej, utan dej hade jag aldrig klarat det. jag älskar dej